Dagen innan lucia brakade helvetet lös i äktenskapet. Eftersom helvetet hade knackat på dörren redan länge, var jag inne i mannens arbetsrum för att leta fram våra papper: Vårt äktenskapsförord och pappren på huset. Det var då jag i stället fann felstavade kärleksbrev till honom. Den ointelligenta flickan (som kallade sig hans princessa, obs med c) hade också skickat honom Paulo Coelhos bok ”Elva minuter” för att de (mediokert) beskrivna sexskildringarna påminde henne om honom, min man. Föga förvånande att flickan läste jordens mest överskattade författare, klichéernas kung.
Jag tog sönder boken in i minsta beståndsdel, ja, jag strimlade och hoppade på den vilket var ganska tillfredsställande för en bibliotekarie som mig.
Sen strimlade jag, söndrade och hoppade på de sista bitarna av vårt äktenskap.
Det här är länge sen, och jag kan tänka på det utan smärta. Men jag har fortfarande problem med att ställa in ”Elva minuter” snyggt i bokhyllan på jobbet. Mitt rätta jag vill gallra och makulera den.
Kommenterat på Skilda.nu