Äldsta sonen och jag städade och rensade kläder i dag. Hittade en klänning jag fick när jag fyllde 30, en klänning som satt som en smäck när jag skilde mig.
Jag (med klagande röst): Nu får jag inte ens på mig den här till hälften.
Äldsta sonen: Men då var du ju smal av allt gråtande och av att du inget åt. Är det bra, det?
Jag: Nej.
Min enda kur när jag rasat i vikt är när någon lämnat mig med söndrigt hjärta. Krossa mitt hjärta, någon!
Kommenterat på Skilda.nu