Hade en kollega som ofta talade om en sak. När hon träffade någon man började han förr eller senare omotiverat prata om sin fru. Detta hände ofta. Och hon träffade många män och var överhuvudtaget väldigt charmig. Jag sa det självklara: Att när han började känna hennes påtagliga charm och det hela blev lite spännande, då var det bäst att ta till frun som en sköld, hit men inte längre.
Hans Koppel beskriver det ännu bättre i boken ”Kom ska vi tycka om varandra”:
-De pratade mycket om sina fruar.
-Då ska man passa sig.
-Hur menar du?
-Det är ett annat sätt att säga Jag vill knulla förutsatt att du inte är tokig och blir kär och galen och börjar förfölja mig.
Skönt att få det utrett, tycker jag.
Men stackarna, har dom alla haft hemska fruar som tydligen varit känslokalla i och utanför sängen. För eller senare pratar dom alltid om sina x. Sorgligt.
Nej, det här är alltså män som fortfarande i högsta grad är gifta.
Ha ha ha. Tydligen ingen skillnad om det är en fru eller har varit en fru. Man blir aldrig av med dom 😉
Har insett att jag har det som bäst nu när jag är KK med mitt x som gillar umgås med sitt x men som alltid klaga på att hon hade intimitetsproblem. Han är underbar i sänghalmen men vill inte längre dela vardagen med honom. Vi får det bästa av två världar. I alla fall för nu. Hur det ser ut i morgon har vi ingen aning om. Kram
Låter som en mycket bra lösning.