I går var jag på hotellbar med Guldlock.
Hon hade dumpat sin flört. Mannen började ta sig i ton både mot hennes vuxna dotter och mot henne, då fick det räcka. Men nu har hon en ny man som dessutom dök upp så vi fick beskåda honom! Guldlock lyste som en sol i januari! Hennes ögon glimmade och glittrade och ögonfransarna vippade som glada solfjädrar. Vad roligt att se en riktigt förälskad människa för en gångs skull! Ändå är hon orolig över alla dessa känslor och är rädd att det ska ta ett plötsligt slut. Som att hon inte riktigt vågar glädjas åt det roliga. Men det måste man! Det gäller att ta tillvara den härliga känslan av upphöjdhet över livets grå dammtottor.
Känner med Guldlock. Känslor är skrämmande och underbara. I ett och ett halvt år levde jag i skräcken över att det skulle ta slut för det kändes för bra. Så när det var ett faktum blev jag så lättad att det äntligen var över. Tills smärtan kom över mig och jag tillät mig att sörja. Oj vad ont det gjorde. Men fan vad mycket jag lärde mig om mig själv. Så nu när jag har slickat mina sår och tänker lite mer manligt (tar för mig) så känns det bättre och jag har mycket roligare så länge det varar. Har omvärderat mina tidigare önskemål om prinsessan som får prinsen till tjejen som får uppleva och vara här och nu. Kanske har jag satt upp en sköld för att slippa bli sårad men den kan jag välja att ta ner när rätt man kommer i min väg. Och en ny date är inbokad på tisdag 😀
Säkert rätt väg att gå. Jag vill också ”ta för mig” som en man, men blir ändå sårad. Tanken är god, men jag är inte så hårdhudad.
Syntes det så väl?
Det är klart att det syntes 🙂