Mellansonen tar studenten i vår. Exmannens nya kvinna planerar redan för kalaset. Hon har frågat honom vad han har tänkt sig och hur hon ska fixa det.
Vänta lite.
Han har en MOR (och en mesig far). Vad får henne att tro att det är hon som ska ordna det?
Kanske det faktum att hon ordnade äldsta sonens student, vilket var en mäkta bisarr tillställning. Att befinna sig i sitt gamla hem, bland välbekanta kulisser (inget hade förändrats sen jag flyttade ut), med den skillnaden att rollen som Duktig Fru nu var utbytt och den gamla frun var en begagnad statist. Den nya skred omkring som en primadonna, placerade sonen vid sitt bord med sina föräldrar och höll tal till honom. Hon gjorde sig oantastbar. Förstår ni? Jag kunde varken klaga på festen eller att över att hon höll tal, det skulle ha fått mig att framstå som en otacksam avundsjuk kärring. Men som ny kvinna MÅSTE MAN HÅLLA LITE LÅG PROFIL.
Däremot var jag en idiot som trodde det skulle vara en god idé. Jag hade aldrig träffat henne innan och gick dit med inställningen att vi skulle vara sakligt vänliga mot varandra.
Flera gånger efter detta har jag meddelat exmannen att nästa studentfest kommer att hållas hos mig. Detta har tydligen varken gått in i honom eller fram till henne.
Ärligt talat vet jag inte om jag ens klarar av att ha henne som gäst i mitt hem.
Och vem planerar förresten studentfest i januari?
Jag kommer att börja tänka på det tidigast i maj.
Men framför allt: SLUTA OSYNLIGGÖRA MIG!!!
Ååå gud jag skulle ha blivit galen, vad fan är det för fel på din exman som inte har mer förståelse för dig!! Säg ifrån blixtfort och visa vem som bestämmer, men på ett vänligt sätt såklart så att du inte framstår som galen!! :-*
Ja, jag talade med mannen och han sa jaha, då meddelar du oss datum och tid sen. -Jag kommer inte att undanhålla någon information, svarade jag (fast jag helst skulle vilja det).
Skjut henne. Jag vill se blod. Så gör man bara inte. Eller så gör man med en mes till man. Ta över hela kalaset med tal och hela baletten så kan du ta emot applåderna. Kram
Detta är och förblir den mest konstiga historia du berättat för mig. Ofattbart!!!
Jepp, i vår är det jag som är primadonnan, vilket för övrigt alltid borde vara studentmammans roll.
Det ÄR studentmammans roll så länge hon är närvarade o vid liv. Kram