Läser Inger Edelfeldts senaste bok ”Konsten att dö”. Hon är min idol.
Här får ni ett citat:
”-De flesta män är så konstiga, sammanfattade hon nu, med eftertryck.
Jag visste att hon hade haft en del besvärliga erfarenheter av nätdejting. På nätet tycktes glappet mellan människors, i synnerhet mäns verkliga personlighet och intentioner och dem de sedan gav uttryck för `in real life´vara vidare än Lethes vatten. All denna frenetiska, förvrängda längtan, alla dessa besvikelser. All denna oförmåga att uthärda ensamhet.
-Det finns de som säger att det är när man liksom ger upp, som man kan få det man längtar efter”.
Det var nog därför den Ovillige Älskaren hörde av sig. Universums lag, ja ni vet.
Och här får ni en fin bild av Inger Edelfeldt, Källan:
Universums lag gör sig påmind varje gång jag ger upp och drar mig tillbaka. Och när jag börjar må bra så, pling i telefonen o mina förhoppningar är i gång igen. Varför???????? Orkar inte!!!!!!
Visst är det märkligt? Och lite komiskt! Och väldigt skumt.