Arkiv för januari 2014

Mellansonen tar studenten i vår. Exmannens nya kvinna planerar redan för kalaset. Hon har frågat honom vad han har tänkt sig och hur hon ska fixa det.

Vänta lite.

Han har en MOR (och en mesig far). Vad får henne att tro att det är hon som ska ordna det?

Kanske det faktum att hon ordnade äldsta sonens student, vilket var en mäkta bisarr tillställning. Att befinna sig i sitt gamla hem, bland välbekanta kulisser (inget hade förändrats sen jag flyttade ut), med den skillnaden att  rollen som Duktig Fru nu var utbytt och den gamla frun var en begagnad statist. Den nya skred omkring som en primadonna, placerade sonen vid sitt bord med sina föräldrar och höll tal till honom. Hon gjorde sig oantastbar. Förstår ni? Jag kunde varken klaga på festen eller att över att hon höll tal, det skulle ha fått mig att framstå som en otacksam avundsjuk kärring. Men som ny kvinna MÅSTE MAN HÅLLA LITE LÅG PROFIL.

Däremot var jag en idiot som trodde det skulle vara en god idé. Jag hade aldrig träffat henne innan och gick dit med inställningen att vi skulle vara sakligt vänliga mot varandra.

Flera gånger efter detta har jag meddelat exmannen att nästa studentfest kommer att hållas hos mig. Detta har tydligen varken gått in i honom eller fram till henne.

Ärligt talat vet jag inte om jag ens klarar av att ha henne som gäst i mitt hem.

Och vem planerar förresten studentfest i januari?

Jag kommer att börja tänka på det tidigast i maj.

Men framför allt: SLUTA OSYNLIGGÖRA MIG!!!

Träffade Guldlock, Lucian och Skogsrået på pub. Guldlock visade bilder av sin förälskelse i sin mobil, Skogsrået styrde upp en nätdejt i sin mobil och Lucian sa: Tänk er oss om fem år. Kommer vi att sitta här och blippa med mobilerna då också?

HEMSKA TANKE!

Åren rasslar på. För fem år sen hade jag persikohy och ungdomens fräschör. Ingen tid att förlora.

Fast allt var trevligt hos Snickaren känner jag mig konstig och tom. Jag har tjatat i hundra år om en älskare och sen när jag har hittat en är det ändå fel. Tror att det kan ha med den Ovillige Älskaren att göra. Vi träffades under en så lång tid, jag intalade mig att det gick bra att hålla det på en nivå där ingen av oss fick några känslor för varandra. Tyckte ändå det var märkligt att han inte blev kär i mig (jag är ju så underbar). Så när jag nu börjar om med Snickaren är jag inte på noll utan fortsätter mentalt där jag slutade med den O.Ä. Och jag är nog lite less. Less på att man redan från början måste sätta spelreeglerna: Visst kan vi träffas men ett förhållande är uteslutet. Så skulle jag också kunna resonera: Jag har inget intresse av en man som inte äger en bok och som arbetar som snickare. Men jag ser i stället att han är rolig, sympatisk och attraktiv och att vi skulle kunna trivas mycket bra i varandras sällskap. Kan vi inte se tiden an och se vad som händer i stället? Måste vi slå fast reglerna direkt?

Läser i Tara om Elizabeth Gummesson som gick emot sina egna coachingråd och flyttade ihop med en man hon träffat efter en vecka. Hon brukar säga att man ska ta det lugnt, inte blanda in barn, släkt och vänner i ett för tidigt skede. Allt detta gjorde hon, lite sådär wild and crazy.

”Det tog inte mer än någon minut, så hade vi bestämt oss. Fullkomligt galet! Och så härligt!”

Samma sak med Mari Jungstedt, strax efter skilsmässan träffade hon en norsk författare på Kanarieöarna och de är nu väldigt kära et c.

Båda ler med sina blekta tänder från glansiga magasin.

Jag borde för fan ha blekt tänderna och skaffat mig en man för sju år sen. Blir ohyggligt uppstressad av den här typens information.

Update: …och Pernilla Wahlgren har hittat en 12 år yngre man…buhuuuuu….

Snickaren och jag pratade lite om nätdejting. Han sa att när han aldrig fick svar av någon kvinna gav han till sist upp. Jag sa att jag dissar alla som inte kan skriva fullständiga meningar eller stavar fel.

-Så du är den där som dissar mig, sa han.

Och det är ju så sorgligt att det är sant. Tänk alla fina män jag missat för att de stavar som krattor!

I verkliga livet ser jag bara hurudan någon är och hur han får mig att känna mig till mods. Så mycket enklare.

För övrigt får jag i 9 fall av 10 inget svar alls när jag tar första kontakten med mannen på nätet, men det sa jag inte till snickaren. Man vill ju inte framstå som en sophög.

Jag frågade inte heller vad han gjorde på nätet om han inte ville ha något förhållande.