Arkiv för januari 2014

Var på 50-årsfest i går. Talade med en kvinna om hennes tid som singel. Hon vågade inte nätdejta utan ringde runt till alla hon kände och frågade om det fanns någon trevlig man någonstans som ville träffa henne.

Nu är hon sambo, men först nu har hon kommit på det bästa sättet att hitta en man: PÅ BILTEMA. Man ska bara gå in och se jätteförvirrad ut och sen kommer undsättningen i form av en hjälpsam man som kommer att vilja bära hem ens varor.

Skulle inte tro det. Jag kan inte ens spela hjälplös, jag avskyr mig själv som en förvirrad filifjonka.

Hennes andra tips var att börja bugga. JAG HATAR BUGG och att ha närkontakt med främmande män.

I går var jag på hotellbar med Guldlock.

Hon hade dumpat sin flört. Mannen började ta sig i ton både mot hennes vuxna dotter och mot henne, då fick det räcka. Men nu har hon en ny man som dessutom dök upp så vi fick beskåda honom! Guldlock lyste som en sol i januari! Hennes ögon glimmade och glittrade och ögonfransarna vippade som glada solfjädrar. Vad roligt att se en riktigt förälskad människa för en gångs skull! Ändå är hon orolig över alla dessa känslor och är rädd att det ska ta ett plötsligt slut. Som att hon inte riktigt vågar glädjas åt det roliga. Men det måste man! Det gäller att ta tillvara den härliga känslan av upphöjdhet över livets grå dammtottor.

Har varit på utvecklingssamtal med yngsta sonen. Exmannen var givetvis där, för att styra upp och se till att allt gick rätt till. Det blev tal om syslöjd, där sonen har D.

-Det är lättjobbat till ett C, anmärkte mannen, som nu var en studiecoach.

Det framkom att sonen sytt en tygpåse och en t-shirt som han slängt bort innan jag ens fått se dem.

-Men du borde kanske försöka sy något du verkligen vill ha och har nytta av, sa jag.

-Ja ja, sa exmannen släpigt. Kan vi gå vidare och inte fastna vid totalt ovidkommande detaljer.

Inför sonen och hans  fröken läxar han alltså pompöst upp mig som en stollig liten sak som inte vet vad hon talar om.

Ska ta upp det med honom vid tillfälle. På ett myndigt och pompöst sätt (det enda språk han förstår).

Min kollega fick två sms efter varandra i natt. Det stod:

”Jag är inte så läskig. Bibliotekarier däremot.”

och

”Om du vill ryta ifrån heter jag XXX på Skype”.

Hon fattar ingenting. Hans namn säger henne inget och han är inte låntagare hos oss. Hur skrämmande som helst.

Vad låntagarna dock inte vet är att vi som jobbar på bibliotek är de värsta stalkersarna. När det kommer en snygging som lånar, kastar jag en snabb ointresserad blick på skärmen och memorerar hans namn. Sen går jag in på Ratsit, Birthday, Facebook och Hitta och har analysen klar, dvs i vilken grad han är upptagen.

Det är kanske det den okände sms:aren menar. Att vi är lite läskiga.

På dejtingsidan har jag fått besök av min kompis alkoholiserade exman. Och inget säger han heller. Alltså t ex ”hej hur mår du?”  Vi känner ju faktiskt varandra, lite åtminstone. Min saxofonist-fling brukade göra samma sak. Alltså upprepade gånger gå in på min presentation utan ett ord fast vi de facto har träffats flera gånger. Vill de att man ska utbrista Men heeeeej guuuud va kul att se dig!!! Vi-måste-ses!!!!