Läser om Tilde de Paula i senaste Amelia. Den strålande superkvinnan pryder omslaget.
”Tilde har fyra barn, heltidsjobb och går upp klockan fyra varje morgon. Ändå strålar hon energi, mer än någonsin. Det beror delvis på maken Thomas…”
Tildes tips: ”Sov om du är trött”. ”Känn tacksamhet”.
”Det finns en quick fix också för energi men den vill jag inte prata om i tidningen. Men kärlek funkar alltid, haha”.
Jag kan lätt hålla mig för skratt. Vi vet ju alla att hon är en strålande programledare bla bla. Kan vi få se lite sprickor i fasaden? Vad är vitsen med att läsa om hennes lyckade liv?
-Hon måste ha ADHD, sa en kollega torrt.
Folk blir intressanta först när svärtan framträder och väger upp. Jag har helt slutat umgås med personer som låter som levande FB-statusuppdateringar.
Personligen är jag säker på att folk (inklusive jag själv) börjar bli pisströtta på alla framgångsrika människor som det skrivs om. Antagligen skall det vara till inspiration, men själv blir jag bara trött. Ge oss lite vanliga halvmisslyckade typer. Typer som kan ge oss kvitto på att vi inte är ensamma i vår ofullkomlighet! Att livet är lite skruttigt.
Ett reportage till om en senig VD som springer extremmaraton, och jag SKRIKER!!!
Exakt, repet i Amelia skulle föreställa inspirerande med meningen ”energiboosta dig” på varje sida i intervjun, med enda resultatet att man blir dränerad på all sin kraft.