Ok. I dag dags för dejt.
Det blir den rolige. Den långe blonde tröttnade efter två meddelanden (och ändå var det han som tog kontakt). Vad är det med folk?
Han vill fika, jag vill dricka vin för att få mod. ”Du kommer inte att behöva vin för att klara av mig, jag är trevlig” skrev han. Men det är ju inte honom i sig jag är orolig för utan hela den hemska krystade situationen som aldrig blir avslappnad hur mycket vin man än häver. Men kaffe är ännu värre, jag menar vem behöver bli mer speedad?
Jag kopplar bara på hjärnan på en dejt, hela mitt jag försöker ta sig igenom tillfället på ett professionellt sätt. Eftersom jag är något av en skådespelare, kan jag också spela lugn och glad. Men alla känslor är helt avstängda. Jag kan alltså inte alls känna hur det känns eftersom det bara handlar om att överleva.
Att promenera till en dejt är en golgatavandring. Wish me luck.
LYCKA TILL!! Kan det vara så att du kanske tänker en aningen för mycket – prova att bara gå dit och tänk innan att du är den bästa – han ska vara glad att han får träffa dig – och sen inte analysera så mycket mer – prova! 🙂
Han har rätt. Är han så trevlig så kommer du inte att sakna vinet. Det är han som skall vara nervös. Väntar med spänning på rapport och hoppas givetvis ni skall ha en underbar stund!
Tusen tack! Rapport följer!