”Hej. Det var trevligt att träffa dig. Jag tror dock vi är för olika som personer så jag tackar nej” skrev gårdagsmannen.
Jag tänker fyra saker.
1. Mitt omdöme sviker mig gång på gång.
2. Så lätt det är att avfärda en skön spirituell kvinna
3. Kusten är aldrig klar
4. Och ärligt talat: Vem vill ha ett fetto? Banta, gubbe lilla.
Nu tycker jag synd om dig! 😐
Egentligen är det mer synd om honom. Tänk att ha analysen klar så snabbt och inte orka lära känna mig ordentligt.
Jag tror att nätet är fel forum för dig att träffa någon på, eftersom det bara verkar vara KOMPLETTA IDIOTER där. För att trivas med varandra, i med och motgång, behövs det faktiskt liiiite mer än en dejt för att avgöra detta. Visst, jag förstår att det måste finnas personkemi och gärna lite pirrigt men att avfärda en trevlig kväll med ett: Tack, men nej tack, är bara så DUMT, FEGT och INFANTILT. Nej, kära vän, håll dig borta från dessa män som är så underlägsna dig. Jag är övertygad om att DIN man kommer att dyka upp i ett helt okomplicerat och vardagligt sammanhang. Dessa dårar till män är inte något att misströsta över, än mindre sänka dig!!!
Tack Nilsson. Glömde för en stund att ilskan är mitt bästa vapen.Håller med om att han betedde sig som en ohygglig tönt. Han önskade sig en ”galen” kvinna och när han sen fick en kunde han inte hantera det, uppenbarligen.