Arkiv för februari 2014

Har fått brev av en kvinna på Mötesplatsen, en flört. Börjar genast skärskåda mig själv. Ser jag inte lite lesbisk ut? Och är inte min presentation lite väl feministisk?

En gång blev jag attraherad av en kvinna på min förra arbetsplats. Hon jobbade som vaktmästare och hade en grabbig utstrålning samtidigt som hon kändes väldigt kvinnlig. När hon kom i samma hiss började jag pladdra nervöst och skämta tvångsmässigt. Mitt beteende var det samma som när jag är förtjust i en man och ska dölja min nervositet och det enda jag ville var att hon skulle trycka upp mig mot hissväggen och kyssa mig.

Jag tyckte det var intressant att undersöka denna nya känsla: Att det faktiskt var möjligt att känna attraktion till samma kön fast jag är jättehetero.

Men, gott folk, det är inte därför jag fortfarande är ensam. Så enkel var inte lösningen på mina problem!

Som betalande medlem på Mötesplatsen fungerar du som ett lockbete för alla icke-betalande. Tusentals män som gratis och planlöst surfar runt och fönstershoppar, går in och läser din profil flera gånger, vältrar sig i din utelämnande text och stirrar på dina foton. Lite märkligt att inte själv kunna bestämma vem som får hälsa på. Det borde ju vara det man betalar för eller hur? Dessa snåljåpar kan varken skriva till dig eller läsa meddelanden (om du mot förmodan skulle vilja dem något).

I dag fick jag ett meddelande från saxofonisten, betalande medlem i allra högsta grad. Han har väl varit där lika länge som jag. Honom dejtade jag några gånger hösten 2010.

-Kommer vi aldrig härifrån, sa han, och i nästa rad: SUGEN PÅ SEX?

Han är den sämsta älskare jag någonsin haft. Jag är inte ens säker på att han gillade sex.

Jag var nöjd över att jag kunde upplysa honom om att jag har en annan man på närmare håll.

Så i dag stannar jag till sängs hela dagen och drömmer om ett gemensamt liv med någon.

”Med en god bok har du alltid sällskap i sängen” eller hur det nu var.

Gode gud.

 

I går kväll åt jag en torftig middag vid diskbänken. Lyckades hitta lite rödvin i bottnet på en flaska så jag fick ett festligt lördagsglas. Knyckte whisky från sonens rum och gjorde Irish coffee. Sen åkte jag iväg i februarimörkret och träffade Mitt Härliga Gäng på barskrapan där man alltid blir barskrapad. Det gick inte ens att få cava, bara champagne, sen när barslynglarna äntligen brydde sig om oss.

Så då tog vi oss i stället ner i undergrunden, till Göta Källare och där var det om möjligt än mer miserabelt. Fem, tio vinddrivna existenser och en toa som stank långväga.

Överallt ödsligt och folktomt, alla hemma framför Melodifestivalen. Sms:ade den Ovillige och ångrade mig i samma ögonblick.

Vi avslutade barhoppandet på Kvarnen och det var det bästa vi kunde göra. Vid det laget var alla så hungriga att Guldlock började knapra på stearinljuset. Men hon fick en bruschetta, och jag SILL, OST och SNAPS och jag fylldes av tacksamhet över det svenska matarvet, över att få sitta i en ölhall och äta det mest ursprungliga i vår historia, och över att min lördagsmiddag blev helt fantastisk till sist.

 Imbelupet glaset står på bräcklig foooot….

…och sen, när jag verkligen nästan nätfångar en man som vill träffas och han frågar vad vi ska hitta på och jag svarar: Dricka drinkar i en bar så vi får lite mod, då rymmer han. Och det fattar jag väl för mitt nät har vid det här laget mer hål än trådar, med tanke på alla som panikflytt. Hitta på något själv då, gubbe!