Arkiv för februari 2014

Fick ett meddelande från en man som dejtat en god vän till mig. Nu ville han bjuda ut henne och mig på en skidtur.

-Men det är väl henne du är ute efter? skrev jag.

-Nej, men hon kan behöva komma ut på något roligt! tyckte han.

Ska jag då följa med som förkläde? Och i vilket skede ska vi berätta för honom att hon redan för länge sen har träffat någon annan på Mötesplatsen?

Sen var det en annan som bombarderade mig med meddelanden, jag hann inte svara innan det kom tre nya. Han målade upp hur vi skulle laga mat till varandra och diskutera hela natten. Jag lyckades inflika: VI SKA ALDRIG SES och det kunde han ta. Men följande dag kom ett nytt meddelande: VI ÄR TILLBAKA!

När någon börjar tala om sig själv i vi-form, då är det läge för blockering.

Och så har vi dessa vackra män som aldrig någonsin svarar, inte ens med ett nejtack.  ”Bemöter du alla som visar dig intresse med kompakt tystnad” frågar jag dem. Plötsligt tycker jag inte de är snygga längre, dessutom ser de malliga ut.

Vet inte riktigt vad jag gör där. Jag blir ju bara förtjust i män på krogen, och bara när jag druckit JÄTTEMYCKET SPRIT!

Maria Bloms senaste film ”Hallåhallå” recenseras i dag i DN av Helena Lindblad. Om en fyrtiopluskvinna som lämnas av sin man för en yngre förmåga:

”Den alltför typiska storyn om mannen, alltid mannen?! som träffar yngre och snyggare fru och skapar en ny och snyggare familj på ett kick. Skilsmässor kan se ut på så oändligt många andra sätt än stereotypen, men vara lika smärtsamma och livsomvälvande för det (…) det är svårt att utvinna komik ur det där såriga post-skilsmässotillståndet”.

Då vet vi att vi inte behöver se den.

Talade med den nyskilda Bästisen i Finland. Hennes söner har tagit avstånd från pappan och vill inte träffa honom. De tycker att han försummat dem nog och ser ingen vits med att upprätthålla en obefintlig kontakt.

Mannen ska nu göra om hemmet till en stilig beigefärgad bostad (jag vägrar säga lattefärgad). När Bästisen hade varit där för att hämta sina foton, hade han klistrat bruna färgprover på alla väggar. Han hade också tejpat upp stället där nya soffan ska få plats. ”Det såg ut som en brottsplats och jag fick svårt att andas” sa hon.

Hur bra man än mår när man tagit sig ur skilsmässohelvetet, är det nog hälsosamt att inte gå in i sitt gamla hem och utföra arkeologiska undersökningar. Mannen hade nämligen plockat ner alla foton från väggen och tryckt in dem i en garderob.

”Varför det? Varför tog han inte med dem när han körde över barnen?” undrade Bästisen.

Sen måste hon vara länken mellan sina svärföräldrar och exmannen, eftersom de inte kan kommunicera med sin son. Hon känner att orken tryter.

Tror hon förtjänar en paus, både från hemmet i fyra nyanser av brunt och sina före detta svärföräldrar.

Var i fikarummet. Där var den Skiljaslystna. Hon som alltid vill höra detaljer om hur jobbigt det måste vara för mina barn att vara Skilsmässobarn Med Två Hem. Nu ansatte hon en annan skild kvinna med lystna frågor: ÄR DET INTE JOBBIGT FÖR BARNEN???

-Inte det minsta, sa den Skilda.

-Planerar du också att skilja dig, sa jag till den Skiljaslystna.

Hon satt kaffet i vrångstrupen. När hon hostat klart sa hon:

-Verkligen inte! Raka motsatsen! Vi har det så underbart bra!

Jaha, varför vill hon då hela tiden ta upp skilsmässa till diskussion? Det är just de som ihärdigt försäkrar hur jättebra deras äktenskap är, som skiljer sig. Och tvärtom: De som klagar och gnäller är gifta tills döden skiljer dem åt.

De fortsatte tala. Den Skiljaslystna kunde redovisa matnyttigheter som att när man är skild får man nya vänner och att de flesta träffar någon ny efter två tre år. Hon vände sig mot mig.

-HAR DU TRÄFFAST NÅGON NY?

-Det vill jag inte diskutera här, sa jag och kände den välbekanta ishanden krama min mage: Den bortvaldas förbannelse.

-NÄTDEJTING ÄR JU VÄLDIGT POPULÄRT, informerade den Skiljaslystna.

-Man måste ju vara lite öppen, sa den Skilda (som varken vill nätdejta eller träffa någon).

Ja just ja så var det ju, öppen skulle man vara, tänk att jag hunnit glömma det! Men hur öppen ska jag bli? Kan någon vara mer öppen än jag? Som serverar mig på silverbricka varje fredag, som bjuder ut mig till kreti och pleti, som figurerar på allehanda dejtingsajter och tänk att det aldrig slår någon att JAG KANSKE INTE VILL HA VEM SOM HELST.

Alltså den här Snickaren. Nu kröp det fram att han hade haft ett förhållande med en kvinna i höstas (Mannen Som Inte Vill Ha Förhållanden). När jag ställde honom mot plasma-tv:n svarade han att i vår när hockeysäsongen är över, då finns det tid för ett förhållande (han är tränare).

Men tror han att vi då kommer att inleda något seriöst? Måste dra mig ur illa kvickt innan isarna smälter.

Det kanske förresten rinner ut i vårfloden av sig själv, vi har nog inte mycket gemensamt, utom i sänghalmen.