Arkiv för februari 2014

Åt lunch med en kollega. Hon träffade sin man 1981 och är fortfarande kär i honom. Så fort hon hade fått syn på honom på det där dansstället hade hon vetat att han var rätt, och tänkt, går han hem nu utan mig så dör jag.

Men det gjorde han ju inte.

-Folk förundras och förfasas över det faktum att alla skiljer sig, men för mig är det ofattbart att folk orkar vara gifta med varandra, och håller ut fast de plågar ihjäl varandra, sa hon.

Hon berättade också om en väninna till henne som säger att man ska välja varandra om och om igen och aldrig ta varandra för givet. Men männen tar nog ofta kvinnan för given.

Kommer osökt att tänka på mannen jag var gift med. När jag frågade om han älskade mig, svarade han alltid att han informerar mig när det blir ändring.

Och det gjorde han förvisso.

Är ju lite nervös inför min resa, nu när jag ska ut i stora världen och finna min lycka i Paris. Så jag läste i en bok på barnavdelningen för att förkovra mig och bli mer förberedd:

”Liksom i de flesta städer i världen finns det kontor, fabriker, affärer och alla slags verksamheter i Paris. Det finns också många teatrar, restauranger och caféer där man kan koppla av och roa sig”.

Jag känner mig nu både trygg och taggad av denna research.

Klipper sönder hjärtan för småttingar att pussla ihop. Perfekt pyssel för en kärlekskrank.

 

För ett par år sen gick jag hos en KBT-terapeut för att komma underfund med varför jag har svårigheter med att hitta någon att ha en relation med. Jag fick mig till livs hela paketet med sånt jag tycker är strunt: Mindfulnessövningar och affirmationer. Otåligt tänkte jag: Tick tack tiden går och pengarna med den.

Men jag tänkte att mitt motstånd kanske bara var ett försvar och ett uttryck för en rädsla över vad som skulle komma fram, så jag gjorde lydigt övningarna och hängde upp meningar hemma där det stod ”Jag är modig, klok och hur härlig som helst” och ”Jag är värd att älskas”.

Hon sa att vi skulle jobba med boken ”Hemligheten” så jag köpte den och läste den (för andra gången), men hon tog aldrig upp boken till diskussion igen.

Hon sa att jag skulle vara mer specifik i mitt sökande och precisera för mig själv exakt vad jag önskar mig för egenskaper hos mannen. I följande andetag sa hon att jag skulle bredda mig, inte låsa fast mig vid idéer om hur mannen ska vara, utan dejta friskt sådana som inte passar in i min mall, man kan bli överraskad.

Hon sa att jag skulle ta en ordentlig paus från dejtandet. Men då hade jag ju inte dejtat någon på typ ett år, så jag förstod inte vad jag skulle pausa från.

Till sist fick jag en känsla av att hon hejvilt gav mig tips och råd utan att se vem hon hade framför sig. Jo, en gång sa hon faktiskt:

”Men jag ser ju att du inte är harmonisk. Du kastar dig mellan olika känslor, inte underligt att männen du träffar blir skrämda för dig”. Det lät inte direkt som om HON tyckte jag var värd att älskas.

Då slutade jag gå hos henne. 10 000 kronor fattigare och inte ett dugg klokare. Det borde vara någon sorts garanti på terapi.

Ville tona håret så jag skulle bli fin till mötet med Snickaren. Färgen hette Honey Nougat och det lät ju bra tills jag såg resultatet, rött. Jag började redan fila på ett klagomejl till L´oreal tills jag såg att det faktiskt stod LJUSBLOND GULDKOPPAR på svenska.

Men jag vill ju inte ha rött hår!

När jag låste dörren, kom Handymannen åkande med äldste sonen, de hade jobbat ihop. Handymannen frågade om jag behövde skjuts någonstans, och det behövde jag ju. Nu kanske det går fram till exmannen att jag lever ett syndigt leverne, man kan ju alltid hoppas.

Hos Snickaren lyste de levande ljusen med ett skonsamt sken, och då spelade det liksom ingen roll längre att mitt hår var orangefärgat.