Det är ju lite roligt att exmannen som träffar en ny och lämnar sin kvinna har ett sådant stort behov av att hämnas. På vad, undrar man.
Bästisen i Finland rapporterar om mannen som åker på kärlekssemester med den nya. När han kommer hem, får han ett utbrott över att tonårsdottern både rökt och druckit öl i ”hans” hus (när slutade det vara dotterns hem?), att mamman är slö och förslappad mot barnen, att det gäller att ta i med hårdhandskarna.
När hon påpekar att barnen kanske krisar pga hans bisarra beteende, får han bara mer bensin på lågorna och han straffar henne genom att panta på hennes sommardäck som han har i förvaring.
Vadan denna ilska? Han har ju sitt på det torra. Men genom att fokusera på henne flyttar han ju fokus från sig själv, förstås (att han rymmer med ny kvinna till varmt land och struntar i sina barn).
Nu är han ”tvungen” att flytta ihop med nya kvinnan för att ha råd att köpa ut elaka exfrun, vilket han inte är sen att meddela barnen. De kommer dock aldrig att bo med honom och den nya, och den yngsta får ständiga panikångestattacker.
Giv mig styrka.
Det är väldigt bekant för mig också att barnen blivit mera osynliga när förälskelsen bryter ut. Senare kan det bli nog så besvärligt att lappa ihop förhållandet med barnen. Också vuxna barn blir sårade av ”blinda” föräldrar.
Ha en bra dag
En förälskelse är en psykos och han märker inte att han gräver sin egen grav, tyvärr.