I går hade vi möte hemma hos Regissören. Han hade det så mysigt att jag kunde ha flyttat in direkt (vilket man inte kan säga om de andra männens hem jag besökt genom åren).
Han mådde bra och var självlysande. Kunde inte slita min blick från hans ansikte, jag bara stirrade på hans mun och ögon. När han mår dåligt däremot är hans negativa utstrålning så stark att det är svårt att befinna sig i samma rum som han.
Är nog lite kär i honom.
Det är du 🙂
Men bara ibland!