I går gjorde jag och några vänner en trevlig utflykt till ett friluftsmuseum. Men det var inte den guidade turen som var behållningen, utan det faktum att bluffmakaren från i höstas skulle hålla ett föredrag.
Jag gav noggranna anvisningar till mitt sällskap. Sa att det vara helt okej att skruva på sig, kolla klockan och omotiverat skratta på fel ställen.
Nu skulle han få!
Jag var mycket nyfiken. Hurudan utstrålning har en bildad person som utger sig för att vara en överklassman från Östermalm när han i själva verket är en uppkomling från förorten? En som lever med fru och många barn och påstår sig vara singel med lyxiga vanor?
Vi var få i publiken, 15 stycken. Min kompis kalkylerade: ”Faktum är att om vi går mitt i föredraget så minskar ju faktiskt publiken med en tredjedel”.
Sen satt Bluffmakaren igång. Jag trodde inte mina ögon. En fårad äldre herre som docerade och lät som att han var åttio år. Ni vet hur gubbar talar i gamla journalfilmer? Så lät han. Tankspritt letade han efter sina läsglasögon när de i själva verket satt i pannan.
Vi satt längst bak som ointresserade tonåringar och fast vi inte på något vis förstörde för honom hade han det inte lätt att få igång den glesa publiken. Jag tyckte nästan lite synd om honom.
Fotona han hade haft på Mötesplatsen var förstås manipulerade, det här var en helt annan skranglig uppenbarelse.
När det var slut, avstod jag från att ropa BRA GJORT FÖR ATT VARA EN BLUFFMAKARE och min starkaste känsla var lättnad: Jag hade sluppit dejta denna man och kommit undan med blotta förskräckelsen.
Men guud! Vilken grej! Undra hur många gubben lurat egentligen.
Med tanke på att han fortfarande figurerar på MP är det nog en hel del…men med den där metoden finner han ju inget hållbart.