Idealmannen

Det sägs ju att man gärna ska precisera för sig själv vad man söker hos mannen, för att göra det lättare att känna igen honom när han uppenbarar sig. Läser Tusen och en natt, och här ska ni få en beskrivning:

Rosen och liljan vissnar i hans närvaro. Hans figur är som en gungande cypress, hans ansikte som en nyutsprucken tulpan, hans hår som violer, hans myskdoftande lockar påminner om tusen mörka nätter, hans hy är som ljus ambra, hans ögon som två narcisser och hans läppar som ett par pistagenötter. hans panna överglänser fullmånen och hans mun med de pärlvita tänderna och den rosenröda tungan talar ett språk sötare än sockerrörets. Han är i sanning en förförisk idol för den älskades ögon.

Nu blev jag så upphetsad att jag satte mitt ORIENTAL TEA i vrångstrupen.  Månne det funkar med en figur som en svajande tuja? Och hans skägg kanske är som hägg?  Låter dock  skrämmande med blommor som VISSNAR så fort han visar sig. Ett ansikte som en sprucken tulpan har jag svårt att föreställa mig, han har också en glansig självlysande panna.  Nu vet jag i alla fall vad jag ska fokusera på. Sökandet fortsätter!