Har träffat mitt Härliga Gäng efter sommaren. Nu har alla träffat någon Underbar Man utom jag. Är vi då fortfarande ett singelgäng? Kanske så länge jag är med! Vi frotterade oss bland alla andra bedagade blonderade på krogen. Så många kvinnor, så lite män! Jag drack snabbt upp en hel flaska rosé och tittade mig omkring med vild blick. Inne på toan målade jag läpparna mörkt röda. Singelbloggaren talar om att vår bästa jaktsäsong är nu. Men här används röda läppar, inte röda mössor!
Guldlock hojtade: Vi drar vidare, ska du med?
-Nej JAG SKA HITTA EN MAN ÅT MIG skrek jag så speglarna skakade.
En kvinna i toakön högg tag i min arm: Vad för en man ska du hitta?
Till min fasa såg jag att det var en exgrannfru från det kvävande villaområdet där jag bodde som gift.
-Någon man bara, sa jag vagt och slank ut. Står inte riktigt ut med alla oss skilda medelålders kvinnor som håller till på exakt samma lilla jaktområde. Fallet från att vara en Jaktgudinna som tar vad hon vill ha till patetisk slirig och kärlekstörstande går väldigt fort.
Fick sen syn på den vackraste mannen i universum. Jag samlade allt mitt mod och gick fram till honom. Och vilket mirakel: Han var precis lika trevlig som han såg ut. Detta händer inte ofta! I hans ansikte såg jag alla män jag tyckt om, han var som en perfekt kombination. Dessutom tyckte han jag var fullkomligt fantastisk. Först efter ganska lång tid såg jag hans ring. Tanken hade inte ens slagit mig att han skulle ha varit gift. Men det gjorde honom ju än mer gudalik, oåtkomlig och åtråvärd. Med dunder och brak ramlade jag ner i den låda där jag känner mig mest bekväm: Som kärlekskrank och trånande.
I kväll blir det nya äventyr.
Kommenterat på Skilda.nu