När man vill hitta någon att bli kär i, då finns det goda råd folk gärna delar med sig av:
1. När du minst anar det, då dyker han upp. (Jag anar aldrig något, ändå finner jag ingen).
2. Lär dig trivas med dig själv i din ensamhet. (Jag har nu övat mig detta i sju år utan att ha hittat rätt. Hemma i vardagsrummet passerar inte mången man).
3. Du är för på. Du är för av. Du är för kritisk. Jaga inte, mannen vill jaga dig. Men du måste ändå visa dig tillgänglig. (Så allt är helt enkelt mitt eget fel? Jag kanske inte har gjort mig förtjänt av kärlek?)
4. Nätdejta!!! (Jag har dejtat 33 män. Det räcker nu).
5. Gå ut på krogen! (Orkar inte bli full och super jag inte har jag inget mod)
6. Förkovra dig i en hobby du brinner för! (Jag började spela teater och har fortfarande inte kysst min Romeo).
7. När du slutar leta, då kommer han. ( Men jag vill ju inte sluta leta. Jag tror fortfarande att han finns).
8. När du blir helt harmonisk. (Hur i helvete blir man det när kroppen skriker efter beröring och de långa ensamma sommarkvällarna framför tv:n är outhärdliga)
9. Älska dig själv, annars kan ingen annan göra det. (Men om man bara inte gillar sig själv? Är man då dömd till evig ensamhet som ytterligare ett straff?)
10. Medeltalet är 7 år för skilda kvinnor att hitta en ny partner. Så det är nu det kommer att hända! (Jaaaaa! Jag är i måååååål! Var är mitt priiiiiis?)
Är nu så desperat att jag överväger att kontakta Snickaren/Sista dejten/Exmannen
Sara säger
Satan vilka muppiga ”goda” råd det där är.