I morse hade vi möte på jobbet. Jag skulle berätta om mina sagostunder. Knappt hade jag satt igång innan chefen avbröt och fortsatte förklara om mina stunder.
Sen tittade alla på min Tove Janssonutställning men ingen sa ett ord.
Till lunchen träffade jag en kvinna som sa att hon letade efter en person som kunde läsa en dikt när ett konstverk ska avtäckas. Hade jag kanske en bra skådespelare i min teaterklubb?
-Jag kan läsa dikten, sa jag.
Kvinnan fick något tomt i blicken, log blekt och sa att… ”finns det kanske någon i din teaterklubb?”
Just så har jag känt mig hela dagen i dag. Totalt osynlig och förbigången.
Hur kan jag känna mig så kraftfull den ena dagen och så spökblek den andra?
Du finns i allra högsta grad och jag tycker du är strålande.
Du är för god mot mig 🙂