På min teater skulle vi i dag göra scener om en jobbig händelse som vänds till något positivt. En tjej i min grupp berättade hur jobbigt hon haft det med sin mamma för några år sen.
-Hon bara ältade skilsmässan från min pappa, hon hade fastnat i en martyrroll. Det var outhärdligt att gå hem till henne på middag.
Nu var allt dock annorlunda och mamman var glad och harmonisk.
-Vad hände, frågade jag.
-Hon träffade en ny man, sa tjejen.
-Hur länge var hon skild? frågade jag.
-Två år, sa tjejen.
Det lät inte som en god idé att illustrera att lösningen på tantens problem var ”en ny man” så vi gjorde en scen om att lösa ett knepigt matteproblem i stället.
Kommenterat på Skilda.nu