Bästisen i Finland har nu en fantastisk älskare. Och det är ju så intressant det här med att när är det underbart och när är det meningslöst? Det handlar varken om teknik eller trick, eller bara lite. För mest om att passa ihop eller inte.
Exmannen var den bästa älskare jag någonsin haft, och därför har jag så svårt att släppa tanken på honom helt. Är orolig över att aldrig hitta en så bra igen. För vi passade ihop helt perfekt.
Så min tröst är ju att han omöjligt kan ha de så bra med sin nya. Hoppas han ångrar sig lite i sänghalmen. Jag menar, eftersom det ändå är så sällsynt att det är riktigt superbra.
Kommenterat på Skilda.nu