Arkiv för oktober 2014

Camilla Läckberg intervjuas i MAMA nr 11.

”Jag tycker att folk borde skärpa sig i samband med sina skilsmässor. Man måste inte bli osams, det är bara att uppföra sig som folk. Folk ger sig själva tillåtelse att uppföra sig illa vid skilsmässor, som om det vore normalt. Men det är väl inte normalt att uppföra sig som en idiot? Man måste lägga band på sig… Min största stolthet är att alla tre barnen har seglat igenom mina skilsmässor, att de mår så bra”.

Hör nu, Camilla, nu ska vi inte vara så kategoriska. Alla skilsmässor ser inte likadana ut. Blev du sviken och förd bakom ljuset av den du älskade och litade på allra mest?

Dessutom är du rik som ett troll, så det är ju inte så att du hamnade i en hemsk hyresetta någonstans medan mannen (ALLTID MANNEN!) bodde kvar i den vräkiga villan.

Det är så lätt att vara nöjd när allt har gått lugnt och kontrollerat till. Som mammor som tror att det är tack vare dem de fått lugna glada bebir och inga kolikvildar.

Så här beskriver hon sig som mamma:

”Jag är gammaldags i mina värderingar. Ingen kompismamma utan en auktoritär vuxen. Sedan händer det att vi äter glass i sängen i stället för en vanlig middag ibland, men då är det jag som har bestämt det”.

Med auktoritärt tonfall, förmodar jag.

I dag intervjuas Erika, 90 år  i DN om sin längtan efter kärlek.

Jag blir glad för att hon är så cool och sinnlig, men ledsen över att längtan fortfarande ska vara så stark i den åldern.

Jag vet liksom vad jag har att se fram emot.

I går tog jag en ”stel fika” med exmannen för att prata om äldste sonen (han som inget gör på Guds långa dag).

Egentligen var det inte så stelt. Men i Liv Strömqvists bok om kärlek, ”Prins Charles känsla” talar hon precis om hur stel fikan plötsligt blir efter att man har delat allt med varandra.

Han berättade chocking news: Att yngsta sonen haft en ung dam över natten. På morgonen hade sonen fixat frukost till henne. Precis som exmannen gjorde i begynnelsen!

Han berättade också om sonens nya fröken som är så…kompetent och riktigt…  ja verkligen JÄTTEBRA!

-Är hon snygg? retades jag.

-Nej inte alls men…så strukturerad och tydlig.

-Lite kär är du nog i henne, fortsatte jag. (Han älskar nämligen varje kvinna i universum).

Medan vi var på caféet ringde Nya Kvinnan och undrade var mannen höll hus.

Jag lyssnade på deras kärvänliga samtal med en massa puss och puss och undrade om det var ett spel för gallerierna. Eller låter de faktiskt sådär?

Jag fylldes av en obehaglig känsla. Inte för att de är pussiga mot varandra utan för att jag inte har nån att säga pusspuss i telefon till.

 

Ska städa och koka äppelmos, ordna bokhyllan och fixa på uteplatsen.

Men egentligen vill jag bara ha hejdlöst söndagssex.

Sist jag hade sex var…

…eeeh…

…minns inte.

Mitt liv är det sorgligaste som finns.

Har haft ett nytt migränanfall. De kommer allt tätare. Förr kom de två gånger i året, nu två gånger i månaden.

Jag stressar upp mig över så små saker. Som att ha pysselverkstad med småttingar/horrorkväll med halvstora barn/utställning för vuxna. Allt utlöser fruktansvärda nära-döden-upplevelser.

Måste gå tillbaka till min akupunktur-tant. Nu på andningsövningar.

Innan anfallet fikade jag i alla fall med en kollega. Hon som varit tillsammans med sin man sen hon var 15, nu är hon 60. Hon känner sig utbränd och berättade att hemmet gror igen men att hon inte hinner städa.

-Du borde kanske ha en städerska, sa jag.

-Mannen vill inte, sa hon.

-Städar han då? frågade jag. Det gjorde han förstås inte. Så typiskt scenario, mannen vägrar städa men är för snål för att skaffa hjälp utifrån.

-Det är ju mitt fel, suckade hon. Som ung var det roligt att leka dockhem och jag tyckte om att städa, laga mat och pyssla. Nu är det inte lika skoj.

-Finns det någonting som är bra med mannen, frågade jag.

Hon tänkte efter en lång stund.

-Svårt att säga. Men något finns det ju, sa hon till sist.

Jag hade sån lust att säga SKILJ DIG KVINNA! Men jag sparar det till en annan gång.