Att dejta är horror

Fikade med en kompis i går. Hon frågade hur det går med dejtandet.

Undrar just om jag någonsin kommer att dejta mer. I TV går det reklam för Match.com som visar mysiga dejter där snygga människor dricker vin. Jag får total ångest bara jag ser  det. Inget är mysigt med att dejta en främling. Det är värre än en anställningsintervju, och då hjälper inte vilket vin i världen.

Sen sa hon det där alla självgoda gifta säger:

-Jag skulle ju inte ha en aaaaaaaning om hur man dejtar.

-Ingen har en aning, sa jag. Jag blir aldrig varken van eller luttrad, det är ju inte så att jag glider runt bland alla beundrare som på ett cocktailparty direkt.

I samma ögonblick gled den Nyskilde förbi  som på ett cocktailparty och jag blev påmind om att senast kompisen och jag fikade (för ett halvår sen) var han också around och absolut INGET har framskridit sen dess. NOLL FRAMGÅNGAR.

-Du har rätt, sa kompisen ödmjukt, det är ju en ny människa man träffar varje gång och man måste börja från början.