En stel fika

I går tog jag en ”stel fika” med exmannen för att prata om äldste sonen (han som inget gör på Guds långa dag).

Egentligen var det inte så stelt. Men i Liv Strömqvists bok om kärlek, ”Prins Charles känsla” talar hon precis om hur stel fikan plötsligt blir efter att man har delat allt med varandra.

Han berättade chocking news: Att yngsta sonen haft en ung dam över natten. På morgonen hade sonen fixat frukost till henne. Precis som exmannen gjorde i begynnelsen!

Han berättade också om sonens nya fröken som är så…kompetent och riktigt…  ja verkligen JÄTTEBRA!

-Är hon snygg? retades jag.

-Nej inte alls men…så strukturerad och tydlig.

-Lite kär är du nog i henne, fortsatte jag. (Han älskar nämligen varje kvinna i universum).

Medan vi var på caféet ringde Nya Kvinnan och undrade var mannen höll hus.

Jag lyssnade på deras kärvänliga samtal med en massa puss och puss och undrade om det var ett spel för gallerierna. Eller låter de faktiskt sådär?

Jag fylldes av en obehaglig känsla. Inte för att de är pussiga mot varandra utan för att jag inte har nån att säga pusspuss i telefon till.