Camilla Läckberg intervjuas i MAMA nr 11.
”Jag tycker att folk borde skärpa sig i samband med sina skilsmässor. Man måste inte bli osams, det är bara att uppföra sig som folk. Folk ger sig själva tillåtelse att uppföra sig illa vid skilsmässor, som om det vore normalt. Men det är väl inte normalt att uppföra sig som en idiot? Man måste lägga band på sig… Min största stolthet är att alla tre barnen har seglat igenom mina skilsmässor, att de mår så bra”.
Hör nu, Camilla, nu ska vi inte vara så kategoriska. Alla skilsmässor ser inte likadana ut. Blev du sviken och förd bakom ljuset av den du älskade och litade på allra mest?
Dessutom är du rik som ett troll, så det är ju inte så att du hamnade i en hemsk hyresetta någonstans medan mannen (ALLTID MANNEN!) bodde kvar i den vräkiga villan.
Det är så lätt att vara nöjd när allt har gått lugnt och kontrollerat till. Som mammor som tror att det är tack vare dem de fått lugna glada bebir och inga kolikvildar.
Så här beskriver hon sig som mamma:
”Jag är gammaldags i mina värderingar. Ingen kompismamma utan en auktoritär vuxen. Sedan händer det att vi äter glass i sängen i stället för en vanlig middag ibland, men då är det jag som har bestämt det”.
Med auktoritärt tonfall, förmodar jag.
Malligt och ointelligent sagt av Camilla. Blä.
Ja, och att hon har en toyboy som är 28 orkar jag inte ens gå in på. Mår illa av avund.
Hon döljer sin sorg bakom klyschor. Alla har monster i garderoben. Alla.
Så är det. Du är så klok, Nilsson!