Arkiv för oktober 2014

I går hade jag bokcirkel hemma hos mig. Det betyder att man äter pumpasoppa och dricker jättemycket rödvin. Jag fick en presentbok: ”Världen enligt Snorkfröken”.

-Är det om mig, sa jag kokett.

-Njaa, sa givaren, du är ju inte speciellt kvinnlig.

Där satt den. Det hjälps inte hur mycket jag stylar min pannlugg och putsar på mina gyllene fotringar, jag är tydligen totalt okvinnlig trots det.

Kanske jag ändå ska ta det som en komplimang. Snorkfröken är ju ganska fånig (som My skulle säga).

Nu ska jag i alla fall tipsa om höstens två  bästa böcker, enligt mig:

Den andra kvinnan, av Therese Bohman. Om en ung kvinna som jobbar i storköket på ett sjukhus men vet att hon  är ämnad för något helt annat. Hon inleder en affär med en överläkare som ger henne all den bekräftelse hon suktar efter. Boken överraskar både vad beträffar personer och upplösningen, och språket är fantastiskt.

I skymningslandet, av Marie Hermanson. Också här en ung kvinna vilsen i sökandet efter sin framtid. Via en bekant får hon jobb hos en gammal dam på en herrgård. Damen tror att det fortfarande är 40-tal och tjejernas uppgift är att klä sig i tidsenliga kläder och iscensätta middagar för sedan länge döda personer. Andra ungdomar dyker upp och får jobb där de också. Tillvaron ter sig naturligtvis paradisisk: Uppehälle, mat och lön och tillsammans smider de planer att bli damens enda arvtagare. Sakta går det hela mot katastrofen.

 

 

Plötsligt vet jag inte längre om jag vill vara med i pjäsen.

Jag har inte känt för den en enda gång, men tänkt att det kan vara en bra fritidsaktivitet. Men nu vill jag börja YOGA, ZUMBA och helst av allt se GAME OF THRONES i min oanvända hångelsoffa.

Det finns inte en enda roll för en kvinna i min ålder. Jag är inte så säker på att jag vill spela man.

Men vad hemskt att hoppa av.

Men vad hemskt att vara kvar.

Jag kan ju erbjuda mig att bli caféchef och sköta pausförtäringen. Det är ju ändå det jag gillar bäst.

Ooooo snälla universum giv mig svaaaaaar!

När jag skilde mig fick jag höra:

”Det kommer inte att bli NÅGRA SOM HELST PROBLEM för dig att träffa en ny”

och

”Männen kommer att STÅ I KÖ”

och

”NU är du verkligen värd kärlek!”

Undrar vad de säger nu? Bäst att inte fråga.

Träffade en skild kvinna i går.

Hon mötte sin man när hon var 15 och fick barn som 19-åring. När de skilde sig var hon 38.

Redan en gång tidigare hade de på försök flyttat ifrån varandra, men de gjorde ändå ett sista försök att leva tillsammans.

-Vi försökte ju så vi blev blåa, men inte blev det bättre för det, sa hon.

Hon träffade genast en ny genom exet (hans kompis faktiskt!).

Hon medger att det känns underligt. Han hade ju funnits i nästan hela hennes liv. Deras skilsmässa var städad och lugn, ändå är det stelt när de träffas.

Och hon saknar Familjen. För det blir ju aldrig mer på samma sätt.

Nästa gång ska jag fråga hur det är att ha ett nytt förhållande med exets vän.