Sist i luciatåget

Middag hos Lucian i lördags. Hon bor ju i en våning att döda för med plankgolv, smårutiga fönster och klocka att ringa på husan med i köket.

Först bjöd hon på stark äppeldrink av sprit som hette APPLE PIE.

 

Afrodite hade haft herrbesök föregående natt och blev ännu mer groggy av drinken. Hon ligger icke på latsidan! Jag måste också börja dejta igen, det sega läget på jobbet leder ju ingenvart.

C. var nykär, eller egentligen hade hon hittat mannen redan i oktober.

-Varför har du inte sagt något, undrade jag.

-Jag kände mig så dum, när jag hela tiden gått och sagt att jag minsann inte vill ha någon man, fnissade hon.

Hon hade träffat honom på en kryssning.

-NÄR MAN MINST ANAR DET, utropade Lucian. Och fortsatte: NU ÄR VI JU INGET SINGELGÄNG LÄNGRE!

Lucian strålade och hennes tärnor tindrade av kärlek.

Jag kände mig som en trasig pepparkaksgumma och svalde en migräntablett.