I går vandrade jag i ett friluftsområde (nej inte samma som jag förirrade mig till häromdagen) med min kompis. Vi badade bastu och drack kaffe. Mkt lämplig syssla denna ruggiga dag!
Hon har varit skild lika länge som jag och haft ett par förhållanden sen dess, men har ingen nu. Hon sa att hon börjar känna sig patetisk. Är det solljuset som gör att vi kvicknar till och inser att åter en vår är kommen utan den minsta flört i sikte? När nätdejting och krogen är utesluten. Vad gör man då?
-Jag skulle villa ha en plan. Att stegvis beta av olika delmål och på så vis närma mig MANNEN.
-Vi behöver nog en coach, sa jag. Men sen kom jag på vad coacher alltid säger: Vidga dina vyer, ta en kustskepparexamen eller annan kurs där det finns många män! Tala med främlingar på bussen och överallt.
Jag tog en tugga av våfflan och kände hur modet sjönk. Det finns ju ingen formel för att träffa någon.
Min kompis drar sig ur förhållanden när de fördjupas. Jag inleder inte ens något, någonsin.
-Jag har aldrig trott att jag ska träffa någon, sa hon. Varken som yngre eller i dag.
Hon går på danskurs där det finns en massa män som säkert tycker hon är underbar (för det är hon)!
-Men jag är ju så blyg att det är uteslutet att fråga dem om de vill träffas utanför danssalen.
Hon och jag är nog ganska lika.
Jag vet inte om det är bättre att vara tvärt om… Jag fruktar att jag skrämmer iväg min nyskilde. Men jag kan inte låta bli!
Nu senast föreslog jag att han skulle komma till min stad och äta lunch med mig när han har för en gångs skull är ledig mitt i veckan.
”-Det var ett bra förslag” svarade han. Och sedan ”-Jag säger till”
Det betyder att han nu har bollen. Hur ska jag då kunna driva på? Det kommer säkert att rinna ut i sanden. Dessutom känner jag att jag har en präktig finne på gång i pannan. ..
Du är så modig! Du är ju tydlig med vad du vill. Sen om han inte går dig till mötes kan det inte hjälpas, men du har ju i alla fall gjort det du kunnat.
Ja, jag har varit tydlig med vad jag vill. Problemet nu är att han inte svarar på det. Men han fortsätter att umgås och kan t.ex. säga att han saknar att träffas på tåget (där vi först fick kontakt ).
I brist på raka besked är jag hänvisad till tolkningar. Som kan slå hur fel som helst…
Men visst är han extremt nyskild? Han kanske är totalt obalanserad och mer i kris än vad man förstår.
Ja, frun och dottern flyttade ifrån honom i oktober. Enligt honom mycket överraskande. Den bilden han tidigare gett av sitt äktenskap var att det var bra… Så visst kan han var helt ur balans av det…
För övrigt har han gjort sig oanträffbar. Skulle bli mycket förvånad om det blir någon lunch idag… Undrar hur han ska förklara det på måndag då vi troligen kommer att träffas…
Han har nog en bra förklaring! Det har de alltid 😉 Män brukar ju vara ganska duktiga på att raskt hitta en ny kvinna åt sig, så kanske blir det du? Frågan är om du vill vara hon?