Jag har svårt för sommaren.
På jobbet måste vi lämna in våra semesterönskemål och jag vill inte bli påmind.
Evighetslång stiltje, ingen ordning och reda, rim eller reson.
I stan finns inga vänner kvar och på landet, i mitt flickrum, känner jag att jag inte har kommit någonvart i livet. En hemsk paus som inte är välbehövlig, bara en påminnelse om hur snabbt livet rasslar på och hur snart vi bara är stoft och aska.
Värmen som gör att jag inte kan tänka klara tankar och min kärlekskranka längtan blir som starkast. (Men hade jag ett gull vore sommaren uthärdlig).
Låt det bli september snart!
Kommenterat på Skilda.nu