Snusmumriken frågade hur det ser ut hemma hos mig. Till sist sa jag:
-Ska du inte komma till mig och se hur jag har det?
Vi kom överens om tisdag, alltså i dag.
*Har städat hela huset
*Har lagat minestrone med pesto
*Har bakat kärleksmums
*Har skaffat öl, vin och ginger beer.
-Okej, kommer du alltså i dag? sa jag i morse.
-Nej tack, har annat för mig, sa han.
Chocken gjorde att jag inte fick fram ett ord. Men under dagens lopp blev jag allt surare och till sist undrade han vad det var med mig.
-Om vi kommer överens om att du kommer till mig och äter mat, sa jag långsamt. Då kan du inte avboka samma dag.
Han stirrade på mig som på ett spöke.
-Kommit överens? Va? Vi har väl inte kommit överens om något? stammade han.
-Det var DU som föreslog tisdag och JAG skrev upp det i kalendern.
-Men jag har inte skrivit upp något, sa han.
-Nej jag märker det, sa jag.
-Har du handlat mat, sa han skrämt.
-Jag orkar inte prata om det, sa jag.
-Men i morgon! Jag kan komma i morgon! sa han.
-Sluta nu, sa jag.
Jag vill ju att han ska komma till mig. Men frågan är om jag står ut med den nervpress som det innebär att förbereda hans ankomst en gång till. Har varit uppjagad i flera dygn och är nu som en urkramad disktrasa.
Men fan också!!!
Jag vet…
Gud va trist! Jag tycker att yngre män verkar nonchalanta , klumpiga o omedvetna om vad de håller på med! Spännande ett tag tills man upptäcker de sidorna , det kan man vara utan! Mycket bättre är du värd!
Eller det kanske inte ingår i hans världsbild att någon som jag skulle komma på tanken att bjuda hem någon så obetydlig som honom.
Ha, ha 🙂 Förmodligen inte och det bevisar ju också att han inte är värd dig!
Alla är värda mig!
Men för helvete! Är han rubbad??
Eller tankspridd, vem vet?