Arkiv för maj 2015

Värsta festen i går.

Efter jobbet gick jag till Monsieur Frisör. Jag sa att jag hade mycket bråttom. På 20 minuter hade han tvättat, fönat och filmstjärnelockat mitt hår. Som trolleri!

Grannfrun fick komma och hjälpa mig med klänningens kedjor och hyskor. Man märker att hon har tre döttrar! Hon var precis rätt person som påkläderska.

Nu hade jag Anita Ekberghår, svart långklänning och blodröda läppar. Jag såg inte ut som mig själv men det var ganska roligt. Jag tänkte: I kväll är jag inte Kärlekskrank utan Kärleksgudinnan herself!

Festen var i ett slott inne i stan. Champejjjn och snittar. Bordsplacering och mat för gudinnor. Snyggbrodern som min bordskavaljer.

Vi dansade mycket

och ja

han pussade på mig

och det var alldeles, alldeles underbart.

 

En svajande kandelaber efter fjärde glaset skumpa

Älvan fick ett telefonsamtal från en manlig vän. Han ville slänga in sin sjuåriga dotter för att han…eeeh… hade saker att fixa.

–Det går bra, sa Älvan, men tror du det funkar att du inte är med? Det var ju ett tag sedan vi sågs.

-Det får hon väl palla eller? sa mannen. Det borde väl gå?

Ja du, kära man, bäst att skyffla över beslutet på Älvan.

Det visade sig att han skulle på dejt.

-Jaha, sa Älvan förvirrat, är det alltså slut med din flickvän?

Det fick man förmoda.

Denna man har aldrig varit ensam.

–Det verkar vara förenat med dödsångest att vara utan flickvän i mer än två minuter, man riktigt ser skräcken i hans ögon,  upplyste Älvan.

Vem blir attraherad av desperata män?

Jo jag. Min exman gick armgång mellan förhållanden och såg alltid till att ha reserver i farstun.

Samma sak med Älvans exman.

–Är det så att man som kvinna inte riktigt kan föreställa sig hur utbytbar man är och att ens största syfte är att hålla deras ångest stången? Man tror liksom att man borde vara lite utvald, för de beter sig ju så i början i alla fall, men hej vad man bedrar sig. TÖNTAR! avgjorde Älvan.

Utgång med jobbet. Snusmumriken frågade om vi skulle ta oss till krogen tillsammans.

–Vi kan åka via dig, så får jag se ditt hem! sa jag

–Nej, där är rörigt och omysigt. Men vi kan ta en öl någonstans.

När det hela närmade sig:

–Jag måste hem och fixa lite grejor, men vi ses på krogen.

Kan han bara sluta komma med idéer det inte blir något av?

I dag hade vi utflykt med jobbet i mina hoods.

Jag: Vill du se mitt hem?

(Nu får du en ny chans eftersom du lyckades sumpa den förra).

Snusis tänkte så det knakade.

–Nej, jag måste hem.

Han måste ha känt mina feromoner. Hela mitt inre skrek: Nu kastar jag mig över dig. Kanske kände han sig inte helt bekväm med det utgångsläget.

Jag slet ut hans väska som han förvarat i min bil, slängde den på honom och snäste GÖR VAD DU VILL.

Mitt beteende måste ha tett sig överspänt om han inte förstår min dolda agenda.

Kan jag bara sluta komma med olika erbjudanden han tackar nej till?

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Det här att inte hitta en man. Att vara ensam hela tiden. Jag vägrar acceptera det. Jag kan inte gå med på att livet ska vara så här. Meningen kan inte vara att tjäna pengar, shoppa, inreda, resa och aldrig älska. Aldrig släppa någon inpå livet. Hur kan det vara meningen?

Har vi det för bra? Under krig och kriser tyr man sig till varandra.

I filmen Stockholm stories av Jonas Karlsson tror författaren i filmen att människor i Stockholm skulle komma varandra närmare om elen stängdes av ett tag. I mörkret, utan datorer och mobiler skulle vi minnas hur det är att mötas som människor igen. Kanske finns där en point.

Nu är det maj igen. och festen är som vanligt någon annanstans. Uteserveringen med rosé, picnicen på Djurgården, skärgårdsbåten till Fjäderholmarna, grillandet med vänner, allt händer utan mig. För min ångest är större än någonsin i oktober eller januari.

Vill bara gömma mig inomhus. Och tänka på åren som rusar förbi, utan att jag ens kommer i närheten av någon att lära känna på djupet.

 

Snusmumriken: -Är vi vänner på Facebook?

Jag: -Det torde vi vara.

Torde? Vad är det för 1800-talsord? Måste ha varit första och sista gången jag nånsin använt det. Tyder på en viss nervositet från min sida:

Så det är bara den ena av oss som stalkar den andra 100 gånger per dag, då?

Nedmontering, som sagt.