Prinsen

Snyggbrodern som jag skrivit om här heter numera Prinsen. Han och jag kom överens om att träffas igen.

Jag var nervös sådär som man är innan en dejt. Törstig och hungrig utan att ha någon aptit. Jag längtade efter en smoothie och irrade runt på Norrmalmstorg och undrade vilket café jag skulle besöka.

-Hallå där, ropade en kvinna. Hon hann ifatt mig.

-Vill du ha en smoothie?

-Det var precis det jag ville, sa jag.

-Jag såg det på dig, strålade hon.

På smoothien stod det att jag skulle göra någon glad efter att jag druckit upp den. Det var precis min plan.

Prinsen och jag träffades på ett hotell där det var ett event. Jag fattade direkt att jag kommit till himmelriket. Gröna syrliga drinkar. En kock som gjorde små munsbitar. Massor av akvavit. Till varje munsbit hörde en ny kryddad snaps. Jag förstod att det skulle bli en våt kväll, och jag var glad över att vara ledig följande dag.

Överallt snygga och ogifta män. Var hade de hållit hus under alla mina år som singel?

(”På spritfest”, sa sonen torrt när jag senare berättade om tillställningen. ”Det är därför de är ogifta”)

Kvällen var allt jag kunnat drömma om, och det var prinsen också. Och hånglet var inte av denna världen.

Jag var i paradiset, som sagt.

-Nästa gång är det du som får hitta på vad vi ska göra, sa han.