När jag känner mig så här sårad och avvisad, vill jag bara bli elak.
Kära prins. Du flörtade med mig. Du fick mig att tro att du ville något, att det fanns ett intresse. När du märkte hur förtjust jag blev i dig, var uppdraget utfört. Vilken speciell hobby du har. Ha ett bra liv.
Bitterhet är inte klädsamt, nej, men allt är ju ändå redan förstört.
Vill läxa upp honom, men det är inte en så god idé, va?
Om jag känner igen denna känsla! Samtidigt så kan du ju egentligen inte veta hur han upplevde och planerade det som hände.
Men det är nog en bra idé att vara onåbar. Tror att han hör av sig om det var något mer där. Därmed inte sagt att det är likamedtecken mellan om han hör av sig och ATT det skulle vara mer.
Du kanske skulle öva på att avvisa? Avvisa även de som du gillar?
Själv försöker jag som vanligt sitta på fingrarna när det gäller du vet vem…
HAHA! Avvisa vem? Svårt att avvisa någon som aldrig gör några närmanden.
Jag tyckte att du skrev att ni hade hånglat? Kan ju avvisa redan där!
Kära Kärlekskrank! Inget roligt det du varit med om. Jag förstår dina tankar om hämnd men jag tror att din smärta är så mycket större än vad hans förstånd är, han kommer förmodligen inte att förstå vad du menar och då blir din känsla ännu värre. Kanske är det ändå bättre att försöka låta det hela vara.
Sedan tycker jag att det är otroligt orättvist och sorgligt att män fortfarande har rätten att hångla runt medan kvinnor skall sitta på fingrarna och känna skuld för en trevlig kväll där priset är att få sina hjärtan krossade.
Tack för dina ord! Nej, jag kommer inte att höra av mig. Planen på ett elakt meddelande kändes bra i stunden. Men att låta bli att hångla kommer jag aldrig att göra. Att vara en blyg viol är inte riktigt min grej.
Men va f-n! Klart du ska hångla och inte sitta på några fingrar!!! Herregud!
Det var faktiskt bästa hånglet jag haft, för att vara helt ärlig 😉