I går var vi hemma hos kollegan på trevlig middag. Vi skulle fira av Snusmumriken som snart slutar. Kollegan serverade laxmousse och pepparrotsost, risotto och chokladpudding. Massor av italienskt vin!
Jag höll tal.
Jag höll det på en rimlig nivå och hemföll inte åt ömhetsbetygelser (fast det var nära!)
Sen fick han en mugg.
”Till min egen Snusmumrik”, sa jag.
Ute var det alldeles ljust fast det var sent och gullregnen doftade sövande.
Kände mig melankolisk.
Sött med Snusis-mugg. Hoppas han hade förstånd att bli superglad.
Jag tror han blev glad. Jo det blev han.