Kaffestund med min kompis.
Hon har två beundrare som hon vacklar mellan.
1. En äldre man, expressiv och gränsöverskridande och därmed också ganska ålderslös. Ändå tvekar hon eftersom hon är rädd för hans gubbighet som trots allt syns i hans utseende. Det här att det känns som att dejta sina föräldrars kompisar är ett problem jag kan förstå.
2. En yngre man, new-ageaktig och levande, men kanske lite självupptagen.
Hon mår dåligt över att hon känner sig så kritisk. Men jag säger till henne att det är en helt rimlig önskan att känna attraktion och inget att ha dåligt samvete över om man inte gör det.
Nu ska hon träffa båda lite till och sen lär hon veta.
Förmodligen är ingen av dem rätt.