Pubkväll i går för Snusmumriken. Herregud vad utdraget hans avsked blir. Orkar inte längre.
I alla fall blev vi lagom salongsberusade och jag tänkte: Bara alla andra går hem så är kusten klar.
Plötsligt frågade han mig: Tror du på själavandring?
Ja det gör jag. Vi har för övrigt träffats i ett tidigare liv, för det har en sierska sagt.
Högt sa jag att jag är säker på att vi fortsätter vidare efter döden. Och att jag brukar besöka en spådam.
Han ville veta allt. Varför har du inte sagt något!!! ropade han. Nu är det försent för mig att gå till henne!!! Vad frågade du när du var där?
(Jag kunde ju inte gärna berätta att jag gått dit för att veta allt om honom).
Jag svarade att jag frågat om mitt jobb och om olika nära relationer.
Aldrig hade jag trott att han skulle vara intresserad av sånt.
-Det är försent, tänkte jag när vi gick till tunnelbanan. Det har funnits chanser, han har inte tagit en enda av dem och nu är det försent.
Och någonstans inom mig rösten: Jag har haft fel hela tiden. Han har aldrig sett mig som något annat än en kollega.
Kommenterat på Skilda.nu