I morse hade jag två arga finska gubbar i biblan. Systemet låg nere så jag skrev upp deras lån för hand. Fanns där någon tacksamhet? Nej, jag överöstes av gråt och tandagnisslan över hur ofta nätet ligger nere och vilken dålig service detta är.
Detta är min vardag, mitt herrskap. Mina kollegor låter allt sånt rinna av eller så åker det in genom ena örat och ut genom det andra. Men jag, som saknar filter, får klagolåten rakt in i min själ och sen migrän.
Talade med en kollega om detta. Hon sa att hon efter alla år på biblioteket med rasande och galna kunder tappat tilltron till mänskligheten. Det påminner mig om min polisgrannfru. Hon skulle aldrig dejta på nätet eftersom hon betraktar varenda en man som en potentiell brottsling.
Jag vill inte bli förstörd av mitt jobb. Jag kan inte fortsätta i ett serviceyrke där jag inte klarar av jobbiga typer. Kanske borde jag öppna café i stället. Nej just ja, det är ju där de jobbigaste finns.
Kommenterat på Skilda.nu