Läste någonstans att lycka uppnår man genom att klara av utmaningar. Nu, när jag har haft modet att åka till Paris på en härlig resa och hoppat in som ersättare i en föreställning, nu är jag helt tillfreds. Jag känner mig lugn, lycklig och full av energi.
Jag ville bli skådespelare som ung och spelade lite teater medan jag bodde i Finland. Under alla år som gift stoppade jag undan drömmen, längst bak i medvetandet. Ibland gjorde jag dockteater på sönernas kalas, tills de bad mig sluta.
Samma vecka jag flyttade in i mitt nya hem, läste jag i lokaltidningen om en amatörteater som skulle ha premiär i närheten av mig. Jag åkte dit och det var som att komma hem. Jag blev kär i alla skådespelare och doften av det gamla huset, de dammiga kläderna och teatersminket fyllde mig med en bortglömd känsla.
Sen dess har jag varit med i alla pjäser. Jag menar, hellre använder jag min energi på det än detta tröstlösa jagande efter män som inte låter sig fångas.
Och jag tänker att så länge jag bara gör det jag älskar och får utlopp för mina passioner, då borde ju han dyka upp så småningom.
(inte för att han har gjort det, men i alla fall).
Kommenterat på Skilda.nu