Träning är trist

Som nyskild besökte jag Friskis & Svettis.

-Jag gillar inte att träna, sa jag till kvinnan i receptionen, men jag förstår att det är bra för mig.

-Men prova lite olika och kolla vad du tycker är kul, fick jag till svar.

Jag provade SKIVSTÅNG och kom in sist av alla i lokalen med en jättespegel över hela ena väggen. Så medan jag fumlade med skivorna stod alla präktiga ex-grannfruar från det självgoda villaområdet och tittade på mig.

Jag trampade INDOOR WALKING och aldrig har tiden gått långsammare. Dessutom hade jag ingen flyktväg för jag hade tagit en maskin längst bak i lokalen.

Jag gjorde YOGA med en ganska snygg yogalärare, men när vi skulle göra baklängeskullerbytta och jag inte kom någonvart skämdes jag så mycket att jag aldrig gick dit pånytt.

Jag tränade CORE för min rygg men blev så irriterad på kärringen som ledde det med sitt blonderade risiga hår, hessexiga röst och övertränade kropp att jag slutade.

Jag hoppade runt på vanligt MEDELPASS och tränaren var nog nyskild för all musik han spelade handlade om att hitta kääääärleken, som en levande kontaktannons var han. Men när han slutligen hittade någon tog både hans pass och den trånande musiken slut.

Jag testade FUEGO och FUSION-dans men hängde inte med i rörelserna och kände mig dum som en dolk.

Till slut var jag på ett CIRKELGYM med idel pensionärer och i min vilja att visa att jag var kraftfullare och mer uthållig än de, tog jag ut mig så jag fick ett migränanfall och spydde hela följande dag.

Nej, jag tycker inte träning är roligt. Jag tror på att skratta mycket, promenera med en kompis, spela teater och cykla till jobbet.

(Men en gång var det faktiskt roligt på Friskis. Fortsättning följer).