Tillbakaslungad i tiden

I går var jag med Älvan på Orups show på Hamburger Börs.

Hans låtar är Sverige för mig, det Sverige som fanns medan jag bodde i Finland och var kär i exmannen som ännu inte var min man.

Jag älskar Då står pojkarna på rad, Regn hos mig och Upp över mina öron.

Och sen, när jag blev dumpad kom låten Stockholm som jag fortfarande blir illa till mods av att höra.  I den fanns all min samlade ångest över att han inte ville ha mig och över att Stockholm plötsligt hade blivit  kallt.

Vi uppmanades sjunga med ibland och det gjorde Älvan med sin änglaröst! Tur att hon kunde göra det så snyggt så jag kunde slappna av.

Orup var förstås underbar, lite äldre, lite gråare men med exakt samma hesnasala röst. Och för en stund blev jag blev ung igen.