I går kväll var mellansonen på gymmet. När han inte hade kommit hem tio, ringde jag, men hans svarare gick igång. Sen stod jag helt uppjagad med näsan tryckt mot rutan och väntade på att se honom komma gående i mörkret. Det gjorde han till sist.
-Du måste ha telefonen påkopplad, sa jag med darrande röst.
-Ha ha, trodde du jag var en köttslamsa nersparkad av något GÄNG från ORTEN, flinade han.
I dag på jobbet berättade en kollega att hennes mamma ringt.
-Jag blev så rädd, trodde något hade hänt. Men nej, mamman hade sagt att:
”Du måste ju ta taxi hem i kväll efter ditt restaurangbesök, allt kan hända”!
-Och jag är 47 år!!! Ropade kollegan.
Sist jag var i Helsingfors på krog erbjöd sig MIN MAMMA komma och hämta mig med bil. Hon som aldrig brydde sig om vad jag höll på med i ungdomen. Hon kanske vill ta igen det nu och blir oroligare för vart år som går.
Men själv är jag orolig hela tiden.
Kommenterat på Skilda.nu