Jag – en Snusmumrika

Hemma igen efter några juldagar i Finland.

På julafton fick jag ett sms av den Ovillige Älskaren.

”Hej finaste” började han. Undrar när jag blev den finaste?

Han kan inte vara riktigt klok.

Sen gick jag på julpromenad med Bästisen och kölden knep i kinderna som på kalfjället. Hon hade varit på resa med sin nya flört. Han ville bara vara kramig och pussig och hon fick inte en ledig stund att läsa bok. Nu var hon lite trött på honom. Aldrig kan det vara bra.

Själv berättade jag om när jag kramade Snusmumriken och han kändes som en överhettad eldstad.

-Hans aura, upplyste bästisen.

När jag kom in, sa mamma: HALLÅ SNUSMUMRIKA!

Det har hon aldrig kallat mig. Kanske hon känner i luften att jag är fru Snusmumrik, vem vet?

Har nu övat mig framför spegeln att se min aura. Det gick bra och var ganska roligt. Snart är jag så duktig på det att jag kan avläsa Snusis aura och se om den är RÖD SOM KÄRLEKEN.