Läser en gammal artikel om hur mycket singlar hatar nyår. Man blir påmind om att det åter har passerat ett år utan någon kärlek. Och det är klart: Tänker jag på att det är min åttonde ensamma nyårsafton får jag sån panik att jag inte får luft och vill lägga mig ner och dö.
Minns mitt sista vidriga nyår som gift. Vid tolvslaget tittade inte ens exet och jag på varandra utan vi grabbade desperat tag i våra gäster och överöste dem med pussar och kramar. Det är så ofattbart att jag stod ut så länge. Och det är så lätt att vara efterklok.
I kväll ska jag i alla fall till Älvans familj. Har lagat desserten: hallonglasstårta. Hur god som helst!
Kommenterat på Skilda.nu