Har sett filmen En tripp till Paris med Isabelle Huppert. Hon är uttråkad i sitt äktenskap och blir betuttad i en yngre man (något jag kan relatera till). Hon reser till Paris för att leta upp honom (något jag aldrig skulle göra).
Modiga Isabelle och snyggingen
Jag saknar mod, det är sanningen bakom allt. Jag är den räddaste av de rädda och jag vet inte ens vad som skrämmer mig.
I morse, till exempel, kom den Nyskilde in i köket när jag satt och drack morgonkaffe. Han stannade kvar och småpratade och var inte alls nervös. Ändå lyckas jag inte föreslå att vi borde hitta på något. Det känns som det omöjligaste av företag.
Jag är faktiskt utled på mig själv.
Hej Kärlekskrank.
Jag har aldrig lyckats följa någon blogg tidigare – alla jag har försökt läsa är dåligt skrivna och urtråkiga. Och så råkar jag snubbla in på din. Du skriver helt underbart och jag kan inte sluta läsa.
Ooooo så lycklig jag blev! Nästan som att få ett schärleksbrev. Tusen tack för dessa fina ord!!!