Den man inte kan få

På fredag efter jobbet åkte jag in till stan. Som sällskap på tunnelbanan hade jag Snusmumriken.

Han är så förtrolig och jag inser alltmer att han betraktar mig som en härlig vän och mentor och absolut inte som den supersexiga gudinna jag de facto är.

Han påminner mig lite om en man jag trånade efter när jag var ung. I flera år väntade jag på att han skulle bekänna sin kärlek och jag tolkade alla tecken från honom till min fördel. Till sist sa jag som det var: Att jag var kär i honom. Då påstod mannen att han aldrig någonsin känt något ens ditåt för mig. Tackar tackar, bra att veta. Dessutom tror jag inte på honom.

Det är ju outhärdligt att inte kunna ta reda på hur det är fatt. Därför älskar jag krogragg. Inom loppet av några minuter hånglar man upp någon och saken är klar. Tyvärr brukar det bara hålla till följande morgon, men hellre det än inget.

I stan träffade jag mitt Härliga Gäng och det var i sanning härligt. Amazonen hade ett ljusrött hjärta blinkande över sig som en gloria, ty hon är nykär. Skogsrået, Lucian och Guldlock är mkt lyckliga i sina förhållanden. När jag pladdrade på om Snusmumriken, sa Amazonen: Du måste sluta drömma om någon du inte kan få och rikta in dig på den du kan få. 

Nya krafttag angående den Nyskilde, med andra ord. Men varför behövs krafttag? Det låter osunt.