…som jag hade behövt läsa när jag var mitt i skilsmässohelvetet.
…som jag hade behövt läsa när jag var mitt i skilsmässohelvetet.
Skulle du själv eller någon du känner passa som bloggare här på Skilda.nu?
Har du separerat eller kanske du är i en separation eller ett dåligt förhållande? Skulle du vilja blogga om dina känslor, tankar och allt vad det innebär?
Öppen eller anonym - du väljer!
Kontakta oss för mer information
Vet inte varför jag har fastnat för din blogg, men den fyller nog ett hål medan jag samlar mod för att klara av att ta steget ut ur förhållandet, det 23, 5 år gamla samboskapet. Det som jag egentligen har tröttnat på för länge sedan….
Du kanske helt enkelt har fastnat för bloggen för att den är så tokrolig! HERREGUD 23 ÅR det är ju som att föreställa sig universums slut! Lova att börja blogga här om du gör slag i saken 🙂
Det är nog dags nu. Idag har orden sagts. Separation. De känns både som en befrielse och en katastrof!
Och det är precis vad det är: Befrielse och katastrof. Men vad säger din man? Och hur mår du? Modigt i alla fall.
Vi har inte pratat så mycket om det ännu. Det var jag som sa orden men han var enig i att det inte går längre. Det finns sidor hos varandra som vi inte står ut med och som vi inte verkar kunna ändra.
På ett sätt mår jag bra och känner ”Äntligen!”, på ett sätt är jag livrädd för vad som ska hända nu.
Helt förståeligt. Som att hoppa utan skyddsnät. Men det är ju en process och ingen vet hur det kommer att bli. Du får bara ta ett litet steg i taget. Som tur är man funtad så man klarar det. Man klarar (nästan) vad som helst.