Flickan kom ifrån sin älsklings möte

I dag är det Runebergsdag och jag har bakat runebergstårtor till jobbet.

Den Nyskilde såg salig ut. Om inte detta var vägen till hans hjärta, finns det ingen annan väg att gå.  Detta gjorde susen mitt herrskap!

En misstänksam chef sniffade på bakverken och sa: Hallongrottor?

-Nej, runebergstårtor, sa jag.

-AHA! Nu ser jag att de mera är som muffins, eller cupcakes, sa hon triumferande.

-Nej, runebergstårtor.

-Smakar mazarin, sa hon med kännarmin.

Antingen har jag totalt misslyckats eller också är chefen en tönt. Men detta kompakta ointresse för vårt Finland gör mig gång på gång lika UTMATTAD.

(Men en annan kollega älskade mina örfilar så mycket att hon kallar dem KÄFTSMÄLLAR. Det var kul!)

Här får ni min favoritdikt av Runeberg. Jag uppförde den i skolan i mellanstadiet utan att den sa mig så mycket, men ser nu att allt gick i uppfyllelse:

Flickan kom ifrån sin älsklings möte,
kom med röda händer. — Modern sade:
»Varav rodna dina händer, flicka?»
Flickan sade: »Jag har plockat rosor
och på törnen stungit mina händer.»
Åter kom hon från sin älsklings möte,
kom med röda läppar. — Modern sade:
»Varav rodna dina läppar, flicka?»
Flickan sade: »Jag har ätit hallon
och med saften målat mina läppar.»
Åter kom hon från sin älsklings möte,
kom med bleka kinder. — Modern sade:
»Varav blekna dina kinder, flicka?»
Flickan sade: »Red en grav, o moder!
Göm mig där och ställ ett kors däröver,
och på korset rista som jag säger:
En gång kom hon hem med röda händer,
ty de rodnat mellan älskarns händer.
En gång kom hon hem med röda läppar,
ty de rodnat under älskarns läppar.
Senast kom hon hem med bleka kinder,
ty de bleknat genom älskarns otro.»