I dag åkte jag förbi den Ovillige Älskarens trakter med pendeln.
Jag kände att det var dags för ett nytt meddelande.
Svaret lät inte vänta på sig. Han skrev att han tänkt på mig när han kört till jobbet.
Men när jag föreslog att han kunde höra av sig om han ville se mig i verkliga livet och inte bara i tanken, kom hans typiska svar:
”Det ska jag absolut göra”
Vilket är det samma som aldrig, eftersom han måste leva upp till sitt namn.
Den där typen av svar känner jag igen! Förutom att jag får dem på engelska
”I’ll let you know” om ifall han skulle komma och luncha med mig när han hade en ledig dag – det gjorde han inte
”I’ll keep you posted” betyder att jag får veta om jag frågar…
”Get back tog you later” betyder inget senare, bara att han inte har tid/lustigt nu…
Läser ”egenmäktigt förfarande” … obehagligt igenkännande
Men ååå alla svar är ju lika hemska. Och värst på engelska, det blir så nonchalant.
Det jobbigaste med engelska är att det mister nyanser då det inte är förstaspråk för någon av oss. Hans är tyska vilket syns tydligt på engelskan ibland…
Nej, inte jätteroliga svar. ..
Frågan är hur kul de skulle vara på tyska… Nej, vaga svar är alltid förfärliga och det är svårt att sätta dit mannen när man alltid hamnar i underläge av någon anledning.
Nu hoppas jag att jag kan lyckas stryka den mannen ur mitt liv. Det gör ont när en dröm dör…
Förra veckan hade vi en intensiv kontakt. Bland annat tipsade jag om en föreningsaktivitet i lördags, i en förening i samhället där han bor. Han blev jätteintresserad. Jag pratade med föreningen ( jag har tidigare varit aktiv där) som skulle ta emot honom.
Sedan hör jag inget på hela helgen (trots ett par mail från mig).
På måndag mailar han och berättar att han tog fel på dag och missade det hela. Var ångerfull. Och så berättar han att han snart ska åka bort 4 veckor.
Jag blev helt enkelt jätteförbannad! Inte för att han tog fel på dag, misstag kan alla göra, utan för att för att han inte vill träffa mig innan han åker. Känner mig utnyttjad.
Jag iddes inte svara. Dagen efter kom ett mail till där han undrade om jag var arg på honom. Har inte svarat på det heller. Han kan väl få undra… ( jag har provat förut att säga mitt hjärtas mening och det har inte fungerat något vidare)
Om något år eller så kanske jag slutar hoppas…
Han låter lite lost. I och för sig tror jag inte sista ordet är sagt. Män står ju inte ut när man är arg på dem. Han lär höra av sig. Konstigt att man alltid älskar de krångligaste mest av alla.